Utdrag ur ett liv

7 år

Pappa gråter

men jag frågar inte varför

jag låtsas att jag inte ser

för det är nog sådant

som man inte frågar

Han står inne på kontoret

bredvid en sådan telefon

som hänger på väggen

det är den jag sedan minns

telefonen

på väggen

och hur solen lyste genom rummet

sol i pappas ansikte

sol på telefonen

solkatter på väggen

och sol genom dammet

som fyllde hela rummet

Jag tänker att han nog gråter

för att gammelfarmor är död

fast det var längesedan hon dog nu

ett enkelt antagande hos ett barn

som tror att den enda anledningen till att vuxna gråter

är döden

 

*** 

 

”Jag ska flytta”

inget mer

bara tystnad

tårar mot soffan

tårar mot mamma

tårar på lillebrors kinder 

och damm i teverummet 

och solen som lyser 

och dessa solkatter 

som spinner i fönstret 

som om de inte kan se 

hur teverummet långsamt 

går sönder

Jag går till mitt rum

sätter mig på sängen

och stirrar in i väggen

försöker förstå

fast jag redan förstår

jag visste bara inte 

att jag kunde förstå 

något sådant

 

 

 

*** 

 

9 år

Klockan är 06.23

november och mörker 

jag äter yoghurt

mamma rusar genom lägenheten 

lillebror tar på sig skorna

jag ser ut genom fönstret 

lampan över bordet

speglar sig i glaset

ett litet ljus

i ett totalt mörker

Mamma ger mig en kram

påminner om bussen

glöm inte gympapåsen

glöm inte ställa in yoghurten 

glöm inte låsa

så går hon

hon tar lillebror med sig

Det blir så tyst

varje andetag ekar i köket

jag tror lägenheten stirrar på mig 

från alla håll

och jag kan inte 

röra mig

Så sedan står jag vid busshållplatsen  

i kylan

och mörkret

och väntar

på bussen

i fyrtio 

minuter

 

*** 

 

Jag skriver i min dagbok

att mamma hatar pappa

jag råkade höra

när hon trodde 

att jag inte var där

men det var så hon sa 

-jag hatar-

till min moster i telefonen

och jag kan inte förstå 

hur man först kan älska någon 

och sedan inte göra det mer

 

***

 

11 år

Jag sitter i mitt rum

och panikgråter

framför mig på skrivbordet 

ligger en karta över Sverige 

och tårarna droppar 

ner på närke

och småland

och dalarna

Imorgon är det prov

och jag kan inte lära mig 

alla landskap 

och sjöar

och älvar 

utantill

Om jag inte får all rätt

så kommer jag dö

och vem skulle inte gråta då

 

***

 

Pappa säger

att jag är för tyst

”du säger ju ingenting”

”du gör ju ingenting”

”kan du inte bara visa någonting

men jag svarar inte

det går ju inte att höra 

om någon gråter

i duschen

 

***

 

13 år

Syslöjden i sjunde klass

runtomkring mig

kaos

jag ser på dem

på barnen

men de tror att de är vuxna nu

men de är inte vuxna 

de skriker

och springer 

och deras munnar rör sig 

men jag hör ingenting 

det är som om allt sker i slowmotion 

eller så är det något fel 

på mig 

för min kropp är förstenad 

och jag ser

hur sömmarna spricker

långsamt

långsamt

det blir kallt i bröstet

men ingen annan verkar se

hur sömmarna spricker

hur tyg lämnar tyg

hur hud lämnar hud

 

***

 

Det är ett konstant skrik i mitt huvud

mina öron värker 

mitt huvud med

av skriket

skriket

SKRIKER

Om bara skriket kunde sluta

tänker jag

innan jag inser 

att det är jag som skriker

 

***

 

15 år

Är det ingen annan 

som 

håller på att gå sönder

som jag

Jag sitter på golvet i skolans korridor 

omringad 

av kärlek

men jag kan inte känna någon

kärlek

jag kan bara känna

något annat

Det är som en glasskiva 

med spegelglas

mellan mig

och dem

jag ser dem

men de ser inte 

mig

 

***

 

Jag googlar symtom

på depression

på ångest 

på vad som helst 

som kan förklara 

varför jag mår så här

men ingenting INGENTING

stämmer

det som gör ont i mig

gör inte ont 

det är inget fel på mig

jag är glad

jag är glad

jag är glad

 

***

 

16 år

Historialektion

och världen runt omkring mig 

liksom trycker ihop mig

vibrerar mot min hud

och jag vill bara SKRIKA

skrika för att härda ut

Jag reser mig

utan att säga någonting 

ingen ser 

när jag låser in mig 

på en toalett 

och stirrar in i väggen 

fast allt jag vill 

är att riva 

hela

jävla 

toaletten

 

***

 

De frågar hur jag mår

inte bara så där

som man gör

utan så där 

rätt in i ögonen

och uppriktigt undrar

och jag hade kunnat säga något 

men jag kan inte säga något

för jag vet ju inte vad som är fel

Så när de frågar 

så skrattar jag bara

viftar lite med handen 

som om jag försöker

jaga bort en fluga 

framför ansiktet

men sedan 

på kvällen

så ångrar jag 

flugan 

jag ångrar

allt 

allt någonsin gjort

allt jag någonsin sagt

allt jag någonsin varit 

 

***

 

17 år

På kvällarna kan det vara öronbedövande

vad som är det

det vet jag inte

jag vet bara 

att det inte går att leva så

så jag tänker att

imorgon

imorgon

imorgon 

då 

tar jag tag i det här

men när imorgon kommer

så har jag glömt igår

 

***

 

Jag går till skolans kurator

jag skrev ett mejl en kväll

då det var som värst 

jag visste

att om jag inte gjorde det då

skulle jag inte göra det

alls

men när jag sätter mig i stolen

sitter jag tyst

Det står näsdukar på bordet 

och när de ser på mig

vänder jag bort blicken

de stirrar

och de frågar

”behöver du gråta nu?”

Jag går inte dit igen

 

***

 

18 år

Jag ligger på golvet 

i mitt rum

ihoprullad

med armarna runt benen

och jag kan inte resa mig

för det kommer aldrig gå över

jag hatar mig själv

jag skäms

frö att jag är så naiv

som har trott

att livet kommer bli bra

det kommer det inte

ingenting spelar längre någon roll

för ingenting kommer förändra någonting

jag hade lika gärna 

kunnat sluta leva

nu

 

***

 

Jag kan vakna på morgonen

och det kan kännas

bra 

det kan ta flera 

sekunder

innan jag fryser till

och andetaget fastnar i halsen 

när jag minns

vilka tankar

jag tänkte

igår

om jag kunde tänka så

vem vet vad jag kan tänka då?

 

 

***

 

19 år

Jag kan ligga i sängen hela dagen

jag behöver inte äta

eller dricka

det är inte det att jag är trött

jag orkar bara inte resa mig

för det finns ingenting INGENTING

jag vill göra

så jag sover 

för att få tiden att gå

samtidigt som jag

kommer på mig själv

med att önska

att jag i alla fall 

hade haft ångest

för då hade jag i alla fall känt

något

nu känner jag ingenting

 

***

 

Klockan är 16.12

jag lämnar mitt rum

för första gången idag

fönstret är öppet

men jag kan inte 

andas

men när jag kommer ut

så är luften lika tjock

som i mitt rum

som att andas gelé

Jag går till skogen 

till min favoritbänk 

och solen 

speglar sig 

i en vattenpöl

och jag tänker

på telefonen

på väggen

i pappas kontor

för hur länge sedan 

som helst 

och jag tänker

att så som solen lyste då

så lyser den aldrig nu

fast just idag

just nu

så lyser nog solen i vattenpölen

som den lyste på telefonen

på kontoret

för länge sedan

sol på telefonen

sol på vattenpölen

sol på mig