Saga Miketinac vill påverka genom sina berättelser

Saga Miketinac

Saga Miketinac. Foto: Privat

Saga Miketinacs Gudrun, Simone, Sven och jag är en berättelse om övergrepp mot barn. Den är gripande och obehaglig. ”En välskriven text som inte lämnar någon oberörd” skriver juryn i sin motivering.

– Jag hade haft en idé att jag ville skriva om våldtäktskulturen, kanske försöka vända på perspektiven. Ge lite en annan bild och få läsaren att tänka till. En våldtäkt är inte bara en sak som sker, det genomsyrar så mycket i samhället.

Saga får idéer till berättelser från orättvisor hon ser i samhället, och en önskan om att ge en röst åt de som inte kommer till tals. Berättelser kan vara ett sätt att påverka, menar hon. Saga Miketinac har drömt om att bli författare sedan hon var nio år gammal, och hoppas att nomineringen kan bli ett steg mot den drömmen.

– Det är ganska många som varit nominerade innan som blivit utgivna sen. Lilla Augustpriset är ett sätt att göra sig ett namn, och det är en bra boost för självkänslan att nå ut till så många.  

Sagas skrivande går i perioder, beroende på vad som händer i det övriga livet. Hon skriver både prosa och poesi och gillar novellformen eftersom den gör att berättelser snabbt behöver få ett tydligt avslut. Idéer till texter kan komma närsomhelst, så hon har med sig anteckningsblock eller skriver ned tankar i mobilen.

– Jag har anteckningar överallt, i olika dokument på datorn och på lappar utspridda i hela rummet. Alla är små frön till texter som jag kan vattna med vad jag vill.

 

Här kan du läsa alla nominerade bidrag till Lilla Augustpriset 2015