"Mamma säger att jag måste sluta skriva på händerna"

Amanda Forsman-Sundell: "Mamma säger att jag måste sluta skriva på händerna"

Amanda Forsman-Sundell: "Mamma säger att jag måste sluta skriva på händerna"

Amanda Forsman-Sundells Medresenärer är en resa från vägtunnlarna runt Slussen i Stockholm till världens ände. Huvudpersonen Anja känner en uppgivenhet inför ett begynnande vuxenliv som mest verkar innebära räkningar och möten på arbetsförmedlnigen. Hon bestämmer sig för att lifta långt bort med en okänd medelålders kvinna - “Mollgan”.

- Den handlar ganska mycket om av känslan att vilja vara liten fast man är stor. Att tänka “det var inte det här jag hade väntat mig”, säger Amanda Forsman-Sundell på en sprakig mobillinje.

Amanda bor i London där hon pluggar journalistik på City University London sedan ett och ett halvt år tillbaka, men hon började skriva Medresenärer på ett hembesök i Sverige.

Jag insåg hur viktig min familj är och att jag saknat att vara “den lilla personen” jag kan vara med dem, när jag inte måste ordna allt som i England. 

Idéerna till skrivandet kommer ofta i vardagsluckor ute på stan mellan jobb och plugg, något som kan leda till ett visst bortfall av bra berättelser.

- Jag skulle vilja vara en sån som skriver ner allt i en fin anteckningsbok, men nu blir det mycket på händerna, på kvitton och i mobilen. Mamma säger att jag måste sluta skriva på händerna och jag blir ju själv irriterad när jag har jättebra idéer och sen tvättar man händerna, eller så har man tappat just det lilla kvittot, säger hon. 

 Om Amanda Forsman-Sundell kommer att vara författare i framtiden vet hon inte, det känns lite som att jinxa (otursdrabba) sig själv att säga till folk att man vill bli författare, säger hon.

Jag vet liksom inte hur man blir författare, det går inte att läsa en utbildning på samma sätt som det gör med journalistik. Författaryrket är ju en dröm, men jag vet inte riktigt hur man kommer dit. 

Här kan du läsa och rösta på alla nominerade bidrag till Lilla Augustpriset 2014.