Lovisa Lyngfelt: "Jag tror det är lite samma sak att måla som att skriva"

Lovisa Lyngfelt

Lovisa Lyngfelt Foto: Privat

”En berättelse som förvånar, roar och upprör, och som växer med varje läsning” Skriver juryin om Lovisa Lyngfelts novell Drömland. Allteftersom berättelsen utvecklas blir det allt mindre tydligt vad som är verklighet och vad som är dröm.

– Man vaknar alltid från en dröm in i verkligheten, så jag funderade på hur det skulle vara om det var tvärtom. Det kopplar till en djupare fråga om vad det egentligen är att ”vara”.

Idén till berättelsen fick Lovisa då hon målade ett porträtt av sin bror. Inte för att porträttet i sig hänger ihop med berättelsen, men för att målandet väcker tankar och har mycket gemensamt med skrivande.

– Jag tror det är lite samma sak att måla som att skriva, man uttrycker någonting. Sen är det kanske mer subtilt att måla. När jag skriver vill jag gärna använda en tjock blyertspenna, det är härligt för texten är närmare rent fysiskt eftersom man skapar orden med egna händer.

Drömland är den första novellen som Lovisa har skrivit, men hon har vuxit upp med sagoberättande.

–När jag var liten hittade jag på sagor för min lillasyster, som jag skrev ned. Men detta är mitt första riktigt strukturerade skrivande. Det är jätteroligt och hedrande att ha blivit nominerad!

Här kan du läsa alla nominerade bidrag till Lilla Augustpriset 2015