Jag städade mitt rum idag: en dialog

”Jag städade mitt rum idag, mamma. Jag rensade min garderob, dammsög mitt golv och bäddade min säng. Jag slängde ut allt jag växt ur och tvättade allt jag kanske växer i igen. Sen rensade jag den där stora garderoben i hallen, du vet den där vi slänger in allt som inte får plats? Jag kastade det som inte behövs och inte betyder och tryckte tillbaka det som inte går att slänga. Den där stora, svarta kappan som vi äger, som har klor i ändarna av ärmarna, hängde jag på en galge längst in. Sen gick jag ut och slog alla våra mattor så att dammet yrde som snön i morgonljuset. När jag kom in var skafferidörren öppen så jag rensade där med. Jag hittade massa glasburkar, dem kan vi ju inte slänga. Så jag började lägga allt i glasburkar; pasta, kokosflingor, sesamfrön och tamponger. Efter det bokade jag en resa till Indien, tänkte vandra i Anderna och simma i Indiska Oceanen. Oroa dig inte för pengar bara, för jag ska jobba på caféet varje helg. Åh, du måste se hur fint jag har gjort det i badrummet!”

”Sen skulle jag tvätta av mig all smuts och all svett. Men jag tog ett bad utan att bli ren för schampoflaskan vägde som en tegelsten i min hand. Och tvålen bara gled genom mina fingrar som vatten. När jag skulle lägga mig kunde jag inte sova trots att mina muskler värkte och gnällde. Men ser du hur jag har färgkoordinerat handdukarna och badrumsmattan? 

”Jag borstade tänderna idag, mamma. Jag stirrade in i väggen i en halvtimme och sen åt jag en banan till lunch. Efter det låg jag i sängen och tänkte på alla skåp och vrår jag inte hunnit rensa än och tanken på den odammade skohyllan i hallen fick tårkanalerna att brista. Mina trötta muskler spände sig och formade mig till en boll: en sån där tung boll av metall som man spelar boule med. Som man kastar på grus och prickar med andra metallklot.”

”En klo skrapade på den stora garderobsdörren, men när jag inte svarade så började den vrida ner handtaget. Dörren gnisslade till när den öppnades som om den inte öppnats på flera år och en stor kappa kikade ut. Den lade sig bredvid mig, kramade om mig, trädde in mina armar i sina ärmar, och plötsligt låg jag där med klor som tryckte in i handflatorna.”

”Allt hade fått en plats, men med alla vrår och skåp så fulla med mening började jag slänga kläder på golvet istället för att öppna en garderobsdörr och konfronteras av ett annat jag. Ett jag som älskar att lägga saker i glasburkar och vrida om locket så att inget syre kommer in. Så att vi kan ha allt på display: alla våra riskorn, kokosflingor och jävla tamponger.”

”Jag gick till skolan idag, mamma. Jag krälade upp ur sängen, ålade mig till badrummet, sipprade ner i badkaret och tyngdlyfte med schampoflaskan. Lektionerna gick som på rostiga räls och när jag kom hem så plogade jag mig igenom kläderna på sovrumsgolvet för att begrava mig själv under lager av filtar. Jobbet ringde, men jag sa att jag var sjuk. Jag tror ändå inte att jag vill åka till Indien längre. Men kryddorna i köket står i alla fall i färgordning.”

”Jag existerade idag, mamma. Jag gled ur den svarta kappan, kände hur klorna rev i armarna på vägen av och hur kroppen rös till av kyla. Du vet, en sån där köld som förstenar molekyler och förintar känslor? Och jag kände mig förfrusen. Så fort kappan försvann ville jag bara ha dess värme igen. För en kvävande, rinnande, slitande och svettig värme var bättre än denna gråa, tomma frost. Som ett vakuum ockuperade den min kropp, sög den tom på organ och tankar och vilja och önskningar.

och mig.

Jag var ett skal bestående av enkla begär; mat, vatten, sömn och värme var det enda jag brydde mig om. Som en nyfödd bebis ville jag bara ligga och stirra upp i taket, mamma.”

”Jag skrattade idag, mamma. Jag tog livet i handen, lät mig själv dras med utan att göra motstånd, utan att riva hål på hud och relationer. Tänk om den här känslan varar för alltid, i alla fall just nu? Nu ska jag leva i nuet och inte blicka framåt, för att blicka fram är samma sak som att titta tillbaka. Är kanske det här den riktiga jag?”

”Är det såhär lycka känns? En sprängande glädje som fyller alla vakuum, som väcker begär? Som känns fulländad men ändå flyktig som får en att leva för dagen men också för morgondagenföralltärmöjligt?”

”Jag tvättade fönstren idag, mamma. Ser du hur fina de är, hur solljuset obehindrat flödar in? Sen diskade jag ur våra tomma burkar och fyllde dem med allt det som inte fått en burk än. Jag kanske ska ta en springrunda ikväll? Eller damma skohyllan? Jag tänkte också att jag borde lära mig lite hindi, för alla i Indien kan ju inte engelska. Eller vad tycker du?”