Hjärtat

Kommer alltid dofta likadant

Cigarettrök kokar under tapeten

Kommer alltid kännas likadant

Tiden rör sig inte, solen stannar upp

Hänger utanför ditt hem och ljuset är reserverat för oss

Vinden från det öppna fönstret vaggar

Täcket är noppigt och strävt

Något har dött i rummet mellan väggarna, skötsamt spöke

När jag går därifrån,

spiraltrappan i det ekande trapphuset,

hinner ljudet före rörelsen

 

Jag har fått två myggbett och en roströd rand över kinderna sedan vi sågs sist

Jag står ängslig och fingrar med läderremmen på min väska, jag väntar på dig och det vet du

Ändå kommer du alltid sent och jag alltid tidigt, därför är vi så bra motpoler till varandra

Jag kan för evigt falla tillbaka i tryggheten av att ha vuxit upp i dina armar

Vi har lärt oss att fläta på varandras hår

Dricka kaffe med x antal sockerbitar i din mammas kök

Motionerat tummarna på Xbox-konsoler

Innan varje födelsedagskalas så var du där och hjälpte till med tårtan,

till slut var du inte en gäst i vårt hem, fick inte längre ta mat först

Och vi kramas sällan när vi ses för vi hinner knappt säga hejdå innan nästa besök

Nu kom du vandrande från uppgången vid Hornstulls tunnelbanestation, du har vuxit ur ännu en hårfärg

 

Jag kunde störa mig på din känslolöshet, eller kanske var det på min tendens att släppa ut floder

Du blev dumpad och jag grät

Jag ska döpa mina barn efter olika skepnader av Astrid Lindgren och du ska inte döpa dina barn alls

 

Du pekar hotfullt finger och ryter åt mannen som slog mig på rumpan

Du byter personlighet för att kunna börja om på nytt, jag älskar alla

Allt med dig lyder; en till bara, en till bara

Det är lugnt, jag fixar det

Vill du komma in på Spy Bar? Jag har kontakter

Gratis Globen-biljetter? Tror vi känner någon

 

Om vi går bakvägen kanske vi hamnar på de finare gatorna till slut

 

Tänker tillbaka på godispappret vi spred över ditt golv, fruktkolor som satte sig som ett lim mellan tänderna och fastnade i gommen

Musiken ekade alltid, ljudet studsade inte mot våran hud utan gick rakt igenom i full fart mot gipsväggarna

Vi lät samtal som sprängs blåsa stormar i rummet

Vi la oss i röran och njöt av att den var våran

 

Mellan våra fingertoppar finns en osynlig tråd och allt jag skriver innehåller lite av dig

Våra giftiga tankar sprids och lever på det tjocka mörkret som finns vissa nätter

Som mögel sväljer de varje del av våra sovrum, matar på det som skaver långt in bland hjärnans balkar

Det är då vi växer ihop

För två år sedan så svarade du inte i din telefon på två dagar

Signalerna sköts ändlöst ut i rymden, en efter en och fastnade inte någonstans

Ett enkelt hej släckte törsten på min oro

Du låg på sjukhus och din mamma var övertygad om att du inte längre skulle finnas

Allt hade hänt

Och inget var ditt fel

Allt som har hänt dig har alltid varit någon annans fel

Jag kom in och blev mött av ett lakan, du fnissade och pekade på påsen med blod som dinglade i taket

 

Du är

skummet på en öl som dricks på en disig rockbar,

den första stunden då solen precis har gått upp,

då kylan och fukten ligger i luften,

då tystnaden omfamnar en,

promenaden hem från en fest

Du är hålet i marken som en inte kan undgå att stanna och stirra ner i

 

Vi är alltid väldigt tysta med varandra för att vi vet

En av oss kommer behöva begrava den andra

eller nej,

vi kommer begrava oss själva

Det här hjärtat finns det två av