Kommer alltid dofta likadant
Cigarettrök kokar under tapeten
Kommer alltid kännas likadant
Tiden rör sig inte, solen stannar upp
Hänger utanför ditt hem och ljuset är reserverat för oss
Vinden från det öppna fönstret vaggar
Täcket är noppigt och strävt
Något har dött i rummet mellan väggarna, skötsamt spöke
När jag går därifrån,
spiraltrappan i det ekande trapphuset,
hinner ljudet före rörelsen
Jag har fått två myggbett och en roströd rand över kinderna sedan vi sågs sist
Jag står ängslig och fingrar med läderremmen på min väska, jag väntar på dig och det vet du
Ändå kommer du alltid sent och jag alltid tidigt, därför är vi så bra motpoler till varandra
Jag kan för evigt falla tillbaka i tryggheten av att ha vuxit upp i dina armar
Vi har lärt oss att fläta på varandras hår
Dricka kaffe med x antal sockerbitar i din mammas kök
Motionerat tummarna på Xbox-konsoler
Innan varje födelsedagskalas så var du där och hjälpte till med tårtan,
till slut var du inte en gäst i vårt hem, fick inte längre ta mat först
Och vi kramas sällan när vi ses för vi hinner knappt säga hejdå innan nästa besök
Nu kom du vandrande från uppgången vid Hornstulls tunnelbanestation, du har vuxit ur ännu en hårfärg
Jag kunde störa mig på din känslolöshet, eller kanske var det på min tendens att släppa ut floder
Du blev dumpad och jag grät
Jag ska döpa mina barn efter olika skepnader av Astrid Lindgren och du ska inte döpa dina barn alls
Du pekar hotfullt finger och ryter åt mannen som slog mig på rumpan
Du byter personlighet för att kunna börja om på nytt, jag älskar alla
Allt med dig lyder; en till bara, en till bara
Det är lugnt, jag fixar det
Vill du komma in på Spy Bar? Jag har kontakter
Gratis Globen-biljetter? Tror vi känner någon
Om vi går bakvägen kanske vi hamnar på de finare gatorna till slut
Tänker tillbaka på godispappret vi spred över ditt golv, fruktkolor som satte sig som ett lim mellan tänderna och fastnade i gommen
Musiken ekade alltid, ljudet studsade inte mot våran hud utan gick rakt igenom i full fart mot gipsväggarna
Vi lät samtal som sprängs blåsa stormar i rummet
Vi la oss i röran och njöt av att den var våran
Mellan våra fingertoppar finns en osynlig tråd och allt jag skriver innehåller lite av dig
Våra giftiga tankar sprids och lever på det tjocka mörkret som finns vissa nätter
Som mögel sväljer de varje del av våra sovrum, matar på det som skaver långt in bland hjärnans balkar
Det är då vi växer ihop
För två år sedan så svarade du inte i din telefon på två dagar
Signalerna sköts ändlöst ut i rymden, en efter en och fastnade inte någonstans
Ett enkelt hej släckte törsten på min oro
Du låg på sjukhus och din mamma var övertygad om att du inte längre skulle finnas
Allt hade hänt
Och inget var ditt fel
Allt som har hänt dig har alltid varit någon annans fel
Jag kom in och blev mött av ett lakan, du fnissade och pekade på påsen med blod som dinglade i taket
Du är
skummet på en öl som dricks på en disig rockbar,
den första stunden då solen precis har gått upp,
då kylan och fukten ligger i luften,
då tystnaden omfamnar en,
promenaden hem från en fest
Du är hålet i marken som en inte kan undgå att stanna och stirra ner i
Vi är alltid väldigt tysta med varandra för att vi vet
En av oss kommer behöva begrava den andra
eller nej,
vi kommer begrava oss själva
Det här hjärtat finns det två av