Det drunknar en sjöjungfru i grannens pool

1.

Det var vinter när hon anmälde

Men det var på våren

Hon klev i vattnet

 

Försiktiga steg nerför trappan

Svala klara vattnet om vaderna

Hon såg så klen ut

Ytan skulle ha kunnat bryta

av hennes vrister

 

Jag stod och tänkte

”kliver hon i

så sväljer

vattnet henne.”

 

Kanske tänkte hon också det

Kanske vågade hon inte kasta sig i

För att hon var rädd

För att försvinna

Igen

 

Men hon tog ett steg till

Och sedan ännu ett

Tryckte ifrån med fötterna

Föll simmade flög

Ner under ytan

 

Det var april

Maj juni och nu

Är det augusti

 

Hon har fortfarande inte kommit upp.

 

2.

Jag sitter på kanten

Med fötterna i vattnet

Inte mer

Det är liksom

Hennes vatten nu

 

Hon flyter på rygg

Ögonen slutna

Benen sakta trampande

 

”Kommer du

få gälar

snart?”

 

Hon andas in genom näsan

Jag tänker att

Jag hade sugit in

kallsupsvatten

om jag gjort så

Men inte hon

 

Sparkar lite i vattnet

Glittrande droppar

Som skvätter åt hennes håll

 

”Nej”

säger hon

”det behöver jag inte.”

 

 

3.

Jag vet inte hur det kommer gå

När sommaren är slut

Och hon måste kliva upp

 

Ruska om sig som en hund?

Skaka vintern och våren av sig

 

Jag vet inte om det går

Jag vet inte om hon är människa

Längre

 

Sjöjungfrur föds

När någon dör en våldsam död

Nära vattendrag

 

Jag har läst det någonstans

Hon är förstås inte död

Men drunknande drunknad

För det syns i hennes ögon

 

4.

Ibland är hon vacker

Ibland skrämmer hon mig

 

Varje morgon

Öppnar jag mitt fönster

Och ropar

”Andas du?”

 

Hon svarar aldrig

Men jag ser henne simma

I klara morgonstrålar

Eller mjuka sommarregn

 

 

5.

Hennes sista veckor

uppe på land

handlade om övergreppet

 

Handlade om polisen

Handlade om anmälan

Handlade om sidor

 

De som trodde henne

De som trodde honom

 

Allt det försvann

När hon klev ner i vattnet

 

Allt det kommer försvinna

När hon får gälar och glömmer

att alla kallar henne lögnare  

 

6.

Jag pratar inte med henne

om allting som hände

innan vattnet

 

Men det jag hört

från skuggan som

tog hennes mänsklighet

är:

 

Det var inget övergrepp

För de var tillsammans

Hon älskade honom

Både innan och efter

 

Hon sa aldrig nej

(inte sådär rätt

upp och ner,

inte med det ordet)

 

Hon ”var bara sur för någon grej”

Hon ”var bara upprörd sådär”

 

Och hennes känslor

”Gick för långt”

Fattade hon inte

Hur orättvist det var?

 

(hon sa

jag vill inte

hon sa

sluta

inte nu)

 

Folk tittade ju snett

PÅ HONOM

För att hans tjej

Var överdramatisk

För känslostyrd och

Kanske hysterisk

 

De gjorde slut

Hon gick inte till rätten

Hon tog tillbaka sin anmälan

Hon slutade gå på land

 

(hon sa

snälla

igen och igen

och igen

 

men hon sa

aldrig

 

nej)

 

7.

Hon simmar under ytan

Med brinnande lungor

Sprattlande ben

 

Hon är inte längre

Den som överlevt

 

Utan den som ”ljög”

 

Hur hämtar man sig

Från det?

 

Upp till ytan för luft

Sedan ner

Ännu djupare

 

8.

Jag undrar över frosten

som kommer lägga sig

som en hinna

ovanför ytan

 

Men hon skrattar bara

Kramar ur sitt hår

 

”Någon gång

måste det

väl vara dags?

Att kliva upp.”

 

Hon har en drömmande blick

Sjöjungfrun som vill upp på land

 

Jag tänker: inte nu

Då dör du

 

Hon fångar min fot

Där jag sitter på kanten

drar ner mig

med kläderna på

 

Jag hostar vatten

Hon skrattar ännu mer

 

”Någon gång snart

annars drunknar jag ju.”