De fyra årstiderna

Vår

jag tror att det kommer nu 
ja
det pirrar lite 
wow hörni det var ju riktigt kul det här 
känner ni nåt? 
det påminner lite om en gång när jag va när jag va när jag va 
vi hade druckit, det var jag och 
och ochochochochooonujävlarr 
det är i min mun 
det slår ut blåsippor under tänderna på mig det rör sig som en orm som ömsar skinn det är tungan den rör sig som en orm i min mun 
JA 
åwow 
åååÅH det är inte som någonting i denna värld det är som ett annat liv det är som hela den här JÄVLA stan och hela skiten i en jävla mixer I EN MIXER 
jag vill ut jag får inte plats i min kokong jag måste ututututut 
nej släpp jag är ett flygplan du skulle inte vilja att ett flygplan snubblade över dig eller HAHAHA
ETT FLYGPLAN
DET ÄR SOM NINE ELEVEN BAKLÄNGES

---

Jag är inte en sån som tar droger
(egentligen)
men det var den där gången som Ågren föreslog och Micke hade och Victoria ville och jag skulle ha gjort vad som helst jag svär, precis vad som helst, för att få hänga med henne hem den kvällen 
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en sån som måste va påverkad för att kunna öppna sig
(egentligen) 
det var bara ett sätt, jag hade lätt kunnat göra det annorlunda, jag vet inte, skrivit och frågat om hon ville hänga med oss hit nån gång kanske, det spelar ingen roll för hon hade velat ändå, det hade hon, det har hon sagt till mig
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en sån som alltid ska vidare
(egentligen)
ni vet, bara post på post på post på IG och snap varenda kväll, alltid där och nån annanstans samtidigt, jag bara hänger ute lite oftare än förr men det är verkligen ingen prestation för ni skulle bara sett vilken basement dweller jag brukade vara, alltså jag var som ett Josef Fritzl-barnbarn med torgskräck, nu kommer jag ut tillräckligt ofta för att kunna syresätta hjärnan i alla fall, och jag har lite fler människor i mitt liv än min grönsaksmorsa, min Hitlermorfar och mina sneögda Sista färden-syskon
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en sån som tjafsar om pengar
(egentligen)
fem hundra är ganska mycket faktiskt och vad har man pengar till om inte att ha kul med folk man tycker om, som jag alltid säger, och då var det ju inte mer än rätt att jag bad honom ge tillbaka det som alla där visste att han var skyldig mig, för att vi skulle kunna fortsätta ha kul tillsammans
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en sån som blir dumpad
(egentligen)
för det där var svinlänge sedan, och svinlångt härifrån, och han var ett sånt jävla svin så det är inte sant, dumpad antyder ju att den som blir det inte vill bli det men jag är bara glad att det var det han bestämde sig för att göra i det läget och jag hade gjort det själv annars ändå, dessutom släppte jag det där för evigheter sen
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en sån som ger upp
(egentligen)
ingen kan prestera fläckfritt på en plats där precis alla gör sitt allra bästa för att skita ner en, att ta sig från ett sånt ställe är inte att fly från ens problem utan det är att bekämpa sjukdom och inte symptom för en gångs skull, så att vissa människor ska vara så jävla petiga med skitsaker som det här är ju bara patetiskt mästrande, de vill inte unna mig den minsta lycka, inte ens en liten hjälp på traven, och det är så onödigt och så småaktigt för jag kommer ju komma igång och ta igen, ta igen alltsammans
så det är bara tur att det inte var något värre

Jag är inte en av dom
(egentligen)
jag är per definition ingen annan än mig själv, precis som förr, precis som innan, jag kunde ha blivit född idag och jag tror faktiskt att jag blev det så lite som jag har förändrats, så självklart som allting är nu, mer självklart än någonsin
så det är bara tur att det gick som det gick, för hur hade det kunnat gå annorlunda?

 

Sommar

liksom herdinnor, högtidsklädda 
vid plastpoolen en junidag
sitter vi och super ikapp med getingar
i Eden 2000 är lövverket en tältduk och fågelsången ett beat och blommorna kroppar
neonormen slingrar sig runt våra armar och ben, äpplet håller jag i och jag tar ett stort 
boom-boom-boom-boom 
bett och jag drar fruktköttet djupt ner i mig, ut i varenda lem, varenda känslig topp, vartenda kluvet hårstrå 
jag trycker play
och shuffle, för idag är alla låtar mina favoriter
med öron känsliga för grönt
din tur 
högt över regnbågshavet seglar en grå galeon
blandad med min rykande kärlek ser den bara vänlig ut, och vi är redo för kvällens odyssé
tillsammans ner till botten av Marianergraven 
jag och mina favoritvänner i en 
lysande 
gul 

båt

---

Keywords: MDMA, molly, ecstasy, clubbing, crossfading

Abstract 
before you: paper
optimization-study
of the Molly trip 
the club’s ardent partyvibe
proved a superb atmosphere

Syfte
”pillerpimplarens
vänort” kallas klubben jämt
är det helt riktigt?
i vetenskapens namn ska
det prövas, och njutningens

Material
Dinahs lägenhet
tre unga, friska objekt
tre sockerbitar
en positivistisk tro
till signalsubstanserna

Metod
svälj innan smaken
och låt Molly svälja dig
dyk i det vita
min kära, kära vän, du
mitt i din levnads blomster

Genomförande
baren: spänd väntan
klubben: kick efter tio
DJ Drum&Bass 
oljar in våra sinnen
ger oss bra vibrationer

Resultat
stad i överljus 
vårdkasar tända i bröst
vi sprang som Pac-Man
du mådde som aldrig förr
och du som aldrig igen

Slutsats
knarkademiska
kretsar må taga till sig 
föreliggande; 
ecstasy är för psyket
som Guds kärlek för själen

Felkällor
det goda ölet
grumlar mina minnen än
gömmer dem i vrår
validiteten river 
jag vet vad jag gör, tror jag

 

Höst

Jag minns tydligt hur jag knöt skorna 
Första skon 
Andra skon, noggrant 
Men det var beach nollfyra utanför dörrn, och jag är bara sommargäst living on an island 
En lagom tjock sommargäst i mina bästa år, som han den andre i Sällskapsresan 
Dom ska komma hit istället, Lasse och tjejen 
Dom har ju ändå betalat 
Och jag har sparat lite till dom, av den goda colombianska korven
Revolutionära hjältar dog för att vi skulle få äta den, men att bedriva marxism-leninism för att finansiera verksamheten? 
Själv säljer jag rakryggat till mina kompisars kompisar 
Inga muddied waters på mina fönster 
Jag är Robinson i det klaraste av söderhav, och Fredag sitter ju här breve i soffan, vem behöver gå ut för att bli hög då? 
Om jag låser dörren slipper jag fuktskada 
Om jag tänker positivt slipper jag känna 
När tidvattnet tränger upp genom halsen 
Efter regn kommer solsken 
Efter regn kommer solsken

---

När svala nätter månen tänds
så möts i varje stad
små gäng av grabbar, ivriga 
att tända gröna blad.
I pietet
för THC:t,
för känslan av total frihet
du får när du först nu sen sist
kan ostört ba va glad,
de tända gröna blad.

Det var en sådan kväll en gång,
det var i våran ort,
som Kim, Chaufförn och en grabb till
drog på sig skorna fort.
Att bli fett bäng
i Kims brors säng
och streama, muncha, ha gött häng,
var veckans hype och langaren
stod utanför Kims port.
De drog på skorna fort.

Där ute var det tomt och Kim
tog fram deras WhatsApp.
”Han har gått till affärn står det.”
”Men fan va han var tapp.”
”Lägg av, Mansour
är riktig bror,
hur många kommer dit man bor?
Vi slapp ju stan nu. Om vi jallar
är vi snart ikapp.”
”Fortfarande fett tapp.”

På väg dit dela dom en cigg;
Chaufförn blev tagg igen.
Han klunka från en plunta som
var ”fylld av Djävulen”.
”Men bättre än 
den där gången
vi fick nåt grovt av Abbes vän
och drack ikapp. Det lär vi göra
om! Varenda en
vart full som Djävulen.”

Det lilla torget trädde fram
i blekgul gatlampsskrud. 
I ring sattstod ett gäng och drack; 
mest grabbar, någon brud.
Kim ropa ”Tja!
Sjukt fin kväll va?”
Röst, stressad, hes: ”Ay bror, vänta!
Jag kommer!” Och fram jogga en 
från gatans gästabud.
En grabb, kvar satt hans brud.

”My man!” Hälsningshandslag utbyttes
mellan en och tre.
”Allt bra?” ”Ja, walla! Gärin där, 
så på, ni skulle se!
D nik ikväll!”
”Nej, serri? Skräll!
D hon med burken? Typ modell!”
”Jag vet! Abow, ert doi. Becknar
ny strain, Skarabé.
Tung tripp, ni ska få se.”

”Du ger väl fem?” Chaufförn såg bort,
och skruvade på sig. 
Mansour, förbytt sådär: ”Mannen
jag blåser inte dig.
Men ville ja? 
Det skulle va
så easy som en ledig da,
och det hade du vetat redan 
om du kände mig,
ville jag blåsa dig.”

”Jag går och hämtart.” Och han gick. 
De tre stod stelt ba kvar.
Och kvar i huvet på Chaufförn 
ljöd langarns hätska svar.
Det hade tatt
som sneigt khat.
Så easy? Fan, han kommer att! 
”Ey Kim, vi har väl koll?” ”D noja
Erik. Slappna av.” 
Men hest ljöd langarns svar.

”Ba tänk på munchet! Hörni, vill
ni hita Donken sen?”
Men innan svar hann komma var 
Mansour på väg igen,
och med han kom
en annan som
Chaufförn tyckte det blixtra om.
”Jag har tatt tjack Kim!” ”Mannen, fuck!
D lugnt! Han än min vän.”
Mansour var där igen.

En hand. ”Ali. Allt bra?” Kim hälsa
glatt och ba ”Sjukt chill!”
Chaufförns tur, Kim och langarn hälsa,
hårt slog tjacket till.
Den nyes hand:
en svinstor tand,
en mardrömsnatt, ett hem i brand!
Fram fort med kniven, fan, och in!
En stund stod allting still.
Så hårt slog tjacket till.

”Du mörda han! Du mörda han!”
I bakgrunden ett skrik. 
Och alla sprang åt varsitt håll
i varsin ruspanik.
Förutom jag
som stark och svag
blev kvar tills solen lyste dag
på torget, mig, polisen och
ett ungt oskyldigt lik.
Till sist kom min panik.

 

Vinter

Ten seconds to liftoff, 
Jag la de rena skedarna här någonstans.. 
Nine, 
Jag är döden, och jag har kommit för att hämta mig, skjuta upp mig i rymden och hela vägen ut, breaka on through to the other side oh boy oh boy oh boy, och plantera min huvudvärks stolta flagga mitt på händelsehorisonten
Eight, 
Ta av medlet i flaskan där när du tvättar händerna, den där, ja. Vi håller det snyggt här i huset. 
Seven, 
Vad har du gjort på lovet, lille Ötzi? Slutet kollo på Frostmofjället, fröken. Men nu är det minsann termin igen, fröken. 
Six, 
Håll stilla nu medans jag eldar, jag vill inte behöva bli nervös.
Five,
Äntligen, äntligen, äntligen är det tusen år senare, äntligen ska de plocka fram mig från längst bak i frysen, tina upp min likstela kropp i sin framtidsmicro, göra drottningsylt av hela mig, jag skakar, av förväntan 
Four,
Knyt den här runt armen. Högre upp. 
Three,
Om dagen levande död, om natten full av dödligt liv, men att få se sprutan som halvfull är allt jag begär
Two,
Där är en ådra, ser du hur den slingrar sig för att komma undan?
One,
Det är som att hoppa från tian ner i en isvak, så fort man klivit över kanten är man liksom hopplöst idiotisk, och då slipper man ju försöka, då slipper man ju misslyckas, då kan man ju bara falla
som en asymmetrisk snöflinga
rakt ner i Hel
Uppskjutning.

---

Ingela hade aldrig varit en sån
Som skyltar med sitt pundande. 
Det snabbaste sättet 
Att sätta sig själv i klistret
Är att släppa den påklistrade fasaden.
The first rule of missbruk is:
There is no missbruk.
Bättre fly än illa fäkta, på tjack
Tror man att man är Zorro vetu,
Men man är Conan Barbaren,
Och Arnold kan inte slåss 
På riktigt. Allt det hade hon tänkt,
Som alltid innan hon gick ut 
För att köpa en ny batch.

När kvinnan på bänken rest sig och gått
Hade Ingela och Joppe kommit och satt sig.
Eller var det tvärtom? Joppes bästa 
Och enda historia gick på repeat. 
Hela Centralen hörde, utom Ingela. 
Pannorna i påsen i huvet, blicken
Planlös, menlös och tom, men ännu nykter.
Slipsar på löpsedlarna. Såna som är på väg nånstans
Skyndade sig nånstans 
Genom korridorerna.
Om de bara visste. Om de bara visste
Ett endaste enda. 
Den flätade lilltjejens hand i faderns i rulltrappan,
Förbi lodisarna på bänken,
Hela vägen in på Pressbyrån,
Tryggare kan ingen vara.
Men när han skulle betala 
Släppte han taget.
Fritt fall.
Då lutade hon sig fram från 
Bakom kassan, service minded va;
”Heej! Vad heter du? Va fin du är i håret!”

En tripp som aldrig någon förut,
Djupare än nånsin förut.
Hon såg ljuset i Nangilima,
Tant Grön födas och dö.
Tiden före första gången,
Stockholm vitt, men av snö!
Luften helfull; en oskuldsstorm.
Pappa bar mig, för sista gången,
In i stationshuset, 
Och korvgubben berömde
Mitt vackra hår.

Hon landade sovande, med en stor tova 
Snurrad runt fingret. 
Barn lever, vuxna dör.
Ingela var döende.
Hon kunde leva
Med den tanken.
Men Joppe var fanimej nyduschad!

Ingela var ingen idiot va.
Klarar man sig som tjackpundare,
Och allt det andra, i så många år,
Då är man som Mimer 
Om han dränkt sig i brunn.
Slaskorakel, profanitetsprofet, 
Inburad i sin rationalitet.
En batong mot tinningen,
En blöt strumpa i mun.
Hon hade gnisslat tänder, hon hade gnisslat 
Käkben. Trippat, så att säga, på tå. 
Men nu hade helvetets portar öppnat sig, 
Och korsdraget slog upp hennes ögon. 
Ingen tid att förlora.

Jag har ett namn!
Jag är mänska, som du
Vill jag älska.
Och bli älskad. 
Slippa våndan,

Du, hej vänta, ursäkta mig en jättekortis bara!
Vad heter du? Hörru!

Jag har sett Jorden.
Det stora, och det lilla 
I det stora. De alltid få 
På de många platserna,

Hallå, grabben! Grabben, 
Var är du från? Du är från Dalarna va,
Jag kände -

Om jag va statsminister, Joppe,
Lyssnar du? 
Då hade du fått va vice statsminister,

Du, haru en minut? Jag måste verkligen,
Verkligen få säga några grejer.
Du måste hjälpa mig berätta dom vidare,
Kan du snälla det? Kan du lova mig det? Förlåt, 
Jag ska komma till saken, 
Det är om hur vi har det vetu. 
Det är om slag och skott
Och blod och spott.
Det är inte många som förstår dehär va, men
Det är så många av oss som skulle vilja
Få hjälp, riktig hjälp. Om vi bara blev
Tagna på allvar det minsta, om vi bara sluppit
Va rädda, asså jag känner flera som skulle 
Levt fortfarande.
De bryr sig ju inte ett skit! Inte egentligen. 
Men jag ser på dig att du bryr dig.
Du fattar, du är en speciell person. Du och jag 
Kunde säkert vart jättebra vänner
Om vi träffats på ett annat vis, du fattar. 
Jag vill att du ska träffa en person här, Joppe! 
Tjejen log och såg upp,
Tryckte nåt på sin telefon,
Tog ut hörlurarna ur öronen.
I’m sorry, what?

En lång ung man tog långa steg,
Och många, Ingela fick småspringa.
Hon gav ej upp, tog hans arm. Det kammade 
Skägget täckte halva ansiktet, men 
Chocken, äcklet, förolämpningen
Syntes i hans ögon.
Han vände sig reflexmässigt
Mot närmsta reflexväst.
Då släppte hon taget
Och tappade greppet.

Utanförskapets köld är hård,
Bannlysta gnistra och glimma. Fimbulvintern 
Snor sig som en plastpåse runt människors hjärtan.
Det första tecknet är solens död.
Det andra tecknet är husdjurens död.
Det tredje tecknet är hoppets död.
En ulv med neongrön päls 
Kommer hemsöka vart hemman, riva 
Både får och herdar, och allt 
Som såtts om kvällen kommer vissna om natten.

Joppe! Vareru,
Det dånar ju i hela huset, det är det värsta jag hört,
Det är tågen, de kommer för att köra över mig också,
Hämta alla andra men köra över mig också!
Pappa ropar på mig 
Nerifrån spåret.

Fan Joppe, 
Hjälp mig! Jag har det så jävla hemskt 
Joppe. Och Joppe slutade berätta
Sin historia för sig själv. Han mötte Ingelas blick,
Han räckte fram påsen de köpt.
Du kan få dehär, om du vill ha det. 
Hela påsen.

Då såg hon i ögonvrån vakten närma sig 
Smygande, med blottade tänder.
Mannen i skägg gick bakom och filma. Hennes ryggrad
Tog fyr som ett tomtebloss.
Han som inget annat hade ville ge henne det.
De som inget fattades ville ta än mer. Ta hämnd 
På offret för sina egna brott! Hon brann, 
Men Joppe sjönk prasslande ihop av skräck. 
Den här gången var reträtten strategisk.
Men sådan hämnd de ska få uppleva, tänkte hon 
När de kom ut i solen.

Vår vagn hade gröna väggar
Med shoppade leenden på. Munsköljsreklam, 
Och ändå kunde man inte undgå att smittas.
Ingela hade aldrig varit en sån pundare 
Som berättar sin life story för varje främling hon möter. 
Men så var hon heller ingen pundare,
Längre. Hon var bloggare, hon var på väg 
Nånstans. Till Farsta faktiskt, för att hälsa på sin dotter.
Jag vill jobba med folk som haft det snett som jag, 
Sjöng hon som tåget bromsade in till land. 
Vi sa hejdå, och jag lovade att berätta vidare
Allt som hon låtit mig veta.